Getter har länge varit en del av det svenska lantbruket och har på senare tid visat sig vara en ovärderlig resurs i ekologiska betesmarker. Deras unika betesbeteende och förmåga att anpassa sig till olika miljöer gör dem till utmärkta landskapsvårdare som främjar biologisk mångfald, bekämpar invasiva arter och bidrar till hållbara ekosystem.
Biologisk mångfald och getens bidrag
Getternas förmåga att beta i svår terräng och konsumera en bred variation av växter, inklusive sly, gör dem till effektiva slyröjare. Detta skiljer dem från andra betesdjur som kanske inte trivs i samma miljöer. Genom sitt betande skapar de en mosaik av livsmiljöer som gynnar en mängd arter. Exempelvis gynnas svampar, insekter, fjärilar och fåglar. Getternas gödsel är viktig för dynglevande insekter, och de öppna ytorna de skapar är perfekta för solitärbin och andra pollinatörer. Arter som aurorafjäril och mindre guldvinge är beroende av de öppna landskap som betesdriften skapar, vilket bekräftas av Jordbruksverket. Fåglar som stare, ladusvala och stenskvätta trivs också i närheten av betesdjur.
Betespreferenser och ekologisk påverkan
Getter anpassar sin diet efter vad som finns tillgängligt. De äter inte enbart gräs och örter, utan även sly, buskar och lövträd. Denna egenskap gör dem särskilt värdefulla i områden med mycket buskvegetation, eller där invasiva arter breder ut sig. Getter kan effektivt beta ner oönskad växtlighet genom att äta blad och bark tills busken försvagas och dör. Denna metod är både skonsam och effektiv för att återställa marker till ett mer naturligt tillstånd. Forskning visar att getbetning kan bidra till att undertrycka ogräs.
Kontrollerad betning och lantraser
För att getens inverkan på betesmarken ska vara positiv krävs en genomtänkt betesstrategi. Kontinuerlig bete kan ha negativa konsekvenser, men en kombination av uppskjuten bete och betesfria zoner kan gynna både foderproduktion och biologisk mångfald. Uppskjuten bete innebär att växterna får gå i frö innan getterna släpps in, följt av intensiv betning under en begränsad tid. Forskning från Chile visar på vikten av anpassade betesmetoder. Ett annat exempel är att dela in betesmarken i mindre fållor och rotera getterna. Detta ger vegetationen tid att återhämta sig. Vissa zoner kan också lämnas helt obetade för att gynna känsliga arter. Anpassning till lokala förutsättningar är nyckeln.
Svenska lantraser och deras roll
I Sverige har vi flera lantraser av getter, däribland jämtgeten och lappgeten. Jämtgeten är känd för sin tålighet och passar bra för naturvård i kuperad terräng, medan lappgeten är mindre men ännu bättre anpassad till extrem kyla, vilket gör den lämplig för nordliga betesmarker. Genom att välja rätt ras kan man optimera getens bidrag till landskapsvården. NordGen framhåller lantrasdjurens betydelse för anpassning till framtida utmaningar.
Praktisk tillämpning och stöd
Ett konkret exempel på getens positiva inverkan är användningen av getter i Skåne för att återställa naturreservat. Där används getter av gamla svenska lantraser för att bekämpa invasiva arter som vresros och armeniskt björnbär. Detta beskrivs av Länsstyrelsen i Skåne. Getterna betar effektivt ner buskagen och skapar öppna ytor där solljuset når marken. Detta gynnar en mer varierad växtlighet och ökar den biologiska mångfalden. De öppna sandytorna gynnar även vilda bin och andra pollinatörer.
Ekonomiskt stöd
Länsstyrelsen i Stockholm erbjuder stöd till markägare för restaurering av igenvuxna marker. Även om getter inte nämns specifikt, betonas vikten av betesdrift för långsiktig skötsel. Getter kan vara ett värdefullt alternativ för en effektiv och ekologisk betesdrift i dessa områden.
Getens bidrag i ett större perspektiv
Getter bidrar till flera ekosystemtjänster. De upprätthåller biologisk mångfald, minskar risken för erosion och ökar kolinlagringen i marken. WWF betonar vikten av biologisk mångfald, och getter i ekologiska betesmarker bidrar aktivt till detta genom att skapa balans i ekosystemet. Genom att beta av dominanta växtarter ger de utrymme åt andra, mer konkurrenssvaga arter.
En komplex fråga
Synen på getter och biologisk mångfald är komplex. Forskning från Stockholms universitet visar hur förvildade getter på Nya Zeeland ses som problemdjur i naturreservat, men som boskap i jordbruksområden. Detta illustrerar hur människans definitioner påverkar hanteringen av arter och vikten av en nyanserad debatt.
Framtiden för geten i landskapsvården
Getens roll i den ekologiska betesmarken är mångfacetterad och betydelsefull. Genom att kombinera traditionell kunskap om getskötsel med modern forskning kan vi optimera getens roll i landskapsvården. Geten är inte bara en viktig del av vårt kulturarv, utan också en nyckelspelare i bevarandet av vår natur och för att skapa hållbara ekosystem i framtiden. Genom att använda getter i betesdriften kan man på ett naturligt sätt främja biologisk mångfald, bekämpa invasiva arter och återskapa värdefulla natur- och kulturlandskap.